Mitt intresse för tingen som bär våra minnen har varit med mig länge. Jag kan faschineras av de enklaste ting och känna hur de väcker glömda minnen till liv. Under konststudierna har detta tema varit med mig och utvecklats till de gravstenar och minnesmärken jag nu tillverkar. Det hela började med en studieuppgift att tillverka en gravsten – och minnet av min farfar.

Min farfars gamla pimpelspön dyker upp varje gång som jag letar efter fiskedrag, när jag ska fiska i sjön vid mina föräldrars hus. De dagar som han hade ledigt från det hårda arbetet i järnmalmsgruvan i Kiruna tillbringade han i naturen. Han jagade ripa på fjällsluttningar eller fiskade i sjöarna mellan dem. Pimpelspöna är slitna men fungerar fortfarande, med en tjock lina som måste vara över 50 år gammal.

Jag gjöt ett av dem i brons tillsammans med hans kåsa och placerade dem som de skulle vara om han tog en paus i isfisket. De sitter monterade i ett block av polerad terrazzo av vit Portland cement, och vit och grön marmorkross, som för mig symboliserar snön på isen och granriset han satt på.

När jag satte mig ner på stenen och drack kaffe fick jag en känsla av närhet och kontakt med min fars far som jag inte haft sedan han gick bort i min barndom. Jag fortsatte utforska den känslan med fler projekt under resten av min studietid och nu vill jag i mitt arbete ge fler samma möjlighet till kontakt och minne av ett liv.

Petter